blir stillheten bättre av att man pratar? annars är tystnad guld

och för tänkandet gäller detsamma, varför tillåter vi våra tankar att snurra i svindlande cirklar och mala ner i minsta detalj det som hjärnan redan har genomtänkt och genomtänkt och genomtänkt?!

för att vi tvivlar på oss själva

för att vi aldrig känner oss tillräckligt bra

för att man bara inte vill göra ett fel som kan bli ödesdigert

i livsavgörande eller till och med livshotande situationer kanske någorlunda meningsfullt eller till och med klokt, och även då: förr eller senare finns bara en sak kvar - att leva livet

blir det inte alltid som det blir? ja och nej ...

vi kan visualisera mycket, är välsignade med kärleksfull kraft, kan ha stor tur, vara kreativa och skapa, söka och finna, hålla rodret flexibelt, "lägga om kursen" ....

men ibland kan man helt enkelt inte kalkylera omvärlden fullt ut .... och det blir annorlunda än man tänkt sig .... otur? ... öde? .... livets spel ....

människan spånar, och universum skrattar

därför: var inte arga på er själva om något ibland "går fel"

var lugna

möt er själva med obegränsad sann kärlek, ni är unika

ingen annan kommer att gå er, din, vår väg, och vi kommer i sista hand aldrig att göra, eller kunna göra, samma erfarenheter som den "bredvid oss", i vår närhet, i det yttre, i världen ....

förälska er i ert liv på nytt varje dag,

och när vi lär oss att vibrera tillsammans med universum, att stämma in i dess skratt, inser vi ännu en gång mer än någonsin ögonblickets dyrbarhet

livets gåva Här och Nu

... och ofta blir det då till och med bättre än man hade kunnat föreställa sig ...

Ljus och kärlek