Man hör mycket klagomål i år, eller hur? Allt verkar så segt, så tungt ...

Detta ”märkliga år”, denna ”egenartade tid” är trots allt den enda vi faktiskt har.

Och istället för att ”klara av det”, lära oss, växa av det, vill man mycket hellre att ”allt” bara blir lättare igen – på något sätt. Världen säkrare. Mänskligheten mer medveten. Samvaron mer kärleksfull ...

Och om vi får vänta länge på det?

Vad gör vi av idag och nuet?

Kanske: öva oss i sådanhet.
Att inte värdera allt, att inte vilja veta allt bättre. Att inte ständigt kämpa – mot det som är.

Utan: se vad som finns där.
Acceptera det vi känner just nu. Uppmärksamma det som gör oss gott.

Ta små steg.
Räta på ryggen.
Andas djupare.
Smaka ordentligt på kaffet.
Leka med hunden.
Lyssna på rädslan – utan att ge den kommandot.

Titta på fjärilarna.

Sådanhet är inte att ge upp. Det är att hänge sig. Ett ”okej – om det är så här … vad nu?”
En kärleksfull blick på det vi kan påverka:

Vår inställning. Vår reaktion. Vår omsorg – även om oss själva.

.... frigöra energi som vi tycker gör livet värt att leva ....

Ljus och kärlek